Bakterier, arkéer och stamceller: skillnader, funktioner och medicinsk användning
Enviado por Anónimo y clasificado en Lengua y literatura
Escrito el en 
sueco con un tamaño de 3,75 KB
1B: Tabell och skillnader
Eubakterier och arkéer påverkas av sina olika anpassningar, vilket styr var de kan leva och hur de utvecklas. Arkéer har starka cellmembran och speciella metaboliska vägar som gör dem tåliga i extrema miljöer som heta källor eller salta sjöar. Eubakterier har däremot en mer flexibel cellstruktur och metabolism, vilket gör att de klarar vanliga miljöer och snabbt kan anpassa sig och sprida sig.
2C: Gramnegativa bakterier och endotoxiner
Gramnegativa bakterier har LPS-endotoxiner i sitt yttre membran som frigörs både vid tillväxt och när bakterien dör. Dessa toxiner utlöser en kraftig immunreaktion som kan leda till feber, inflammation och ibland septisk chock. Eftersom endotoxiner frigörs vid bakteriedöd kan antibiotikabehandling tillfälligt förvärra symtomen. Det yttre membranet fungerar också som ett effektivt skydd mot antibiotika och immunförsvaret, vilket gör infektionerna svårare att bota. Därför blir sjukdomar orsakade av gramnegativa bakterier ofta mer långvariga och allvarliga än de som orsakas av grampositiva bakterier.
6C: Cellväggar hos bakterier och arkéer
Hos bakterier består cellväggen av peptidoglykan, byggd av NAG- och NAM-enheter som binds ihop med peptidkedjor och ger cellen styrka och form. Arkéer har ingen peptidoglykan utan cellväggar av pseudomurein eller andra ämnen, vilket gör dem anpassade till extrema miljöer som hetta och hög salthalt. Peptidoglykan är unik för bakterier och därför ett mål för antibiotika som penicillin, som stör dess syntes. Arkéer påverkas inte av dessa läkemedel. Kunskap om peptidoglykanets uppbyggnad är central vid utveckling av antibiotika som selektivt dödar bakterier.
7A: Stamceller
En stamcell är en omogen cell med förmåga att bilda olika typer av kroppsceller. Medicinskt används de för att ersätta eller reparera skadade celler, som vid behandling av blodsjukdomar. Embryonala stamceller härstammar från tidiga embryon och kan utvecklas till samtliga celltyper.
7B: Embryonala och inducerade pluripotenta stamceller
Embryonala stamceller har förmågan att utvecklas till alla celltyper och används för att återbilda skadade vävnader. De är mycket användbara men kan ge upphov till tumörer, avstötningsreaktioner och väcker etiska dilemman eftersom de utvinns ur embryon. Inducerade pluripotenta stamceller skapas genom att kroppsceller, till exempel hudceller, omprogrammeras till ett ospecialiserat tillstånd. De har samma potential men kan tas från den egna kroppen, vilket gör dem både säkrare och mer etiskt godtagbara.
7C: Stamceller inom medicinen
Stamceller används inom medicinen för att ersätta skadade vävnader och behandla olika sjukdomar. Embryonala stamceller har förmågan att bilda alla kroppens celltyper men väcker etiska problem eftersom de kommer från embryon. Vuxna stamceller orsakar inga etiska konflikter men är mer begränsade i sin utveckling. Inducerade pluripotenta stamceller (iPS-celler) skapas genom att kroppsceller får ”backa” till ett ospecialiserat stadium och kan utvecklas till t.ex. nerv- eller hjärtceller. De minskar risken för avstötning eftersom de kan tas från patienten själv, men tekniken är fortfarande osäker och kan orsaka tumörer. Korsdifferentiering gör det möjligt att omvandla en celltyp direkt till en annan, vilket kan bli en viktig metod i framtiden för att framställa rätt celler utan etiska problem.